Nästan samtliga hade innan deklarerat att de inte tänkt sjunga Karaoke....men vi var uppe ett flertal gånger, undertecknad med givetvis.
Hur kommer det sig att stämbanden blir så slöa så fort man fått lite alkohol i sig, känner inte igen min röst & det är väldigt svårt att mästra den. Men skitsamma, det var roligt & det var liksom syftet med hela kvällen.
Jag kände mig överladdad & dansade järnet...kan inte med ord beskriva hur euforisk jag känner mig när jag får dansa. Det känns som om det är jag & bara jag i hela världen som betyder något för mig själv just då. Vill andra stiga in i min lyckobubbla & följa med, varsågoda. Men de kommer aldrigneverever kunna spräcka den för eget syfte. När jag är på dansgolvet är det bara jag & musiken som existerar.
Jag må kanske inte vara något dansproffs...men vem bryr sig, jag är lycklig i alla fall.
Sedan förundras jag även att visa av det manliga släktet är så in utav bombens egotrippade att de tror att ens värld står & faller om man inte får vara med dem. Har sagt det förut säger det igen, det här är mitt liv. Har lagt så många år på att forma mig kring andra...nu är det faktiskt me-time & min pipa som ljuder.
Behöver ingen annan människa för att se värdet i mig själv...att jag f.t. jobbar stenhårt med att hitta värdet i mig själv är en annan femma. Men det kan jag & endast jag finna, ingen kan göra det åt mig.
Jag är färdig med att anpassa mig efter andra (ja, iaf fram tills dess jag hittar en ev ny partner. Då är det ju givetvis ömsesidig respekt som gäller), var med mig eller skit i det.
Så jäkla fantastiska är ni inte, det är er förlust!
"Kvinnor är från Venus, män är från vettet"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar