Hejhopp

Hej igen.
Var ett tag sedan jag tog mig tid att uppdatera här, men nu fick jag en stund över so here we go..

Efter mååånga rundor kring praktikplats så fick jag faktiskt en plats tillsist på Färjestadens hälsocentral (2 veckor efter resterande klasskamrater gått på praktik men ändock).
Idag påbörjade jag min sista praktik, det kommer bli spännande & lite läskigt eftersom mestadels av arbetsuppgifterna är placerade i labbet.
Jag kommer alltså behöva ta en massa venprov på stackars patienter...hoppas jag har fallenhet för det nu bara.

Skola i övrigt har jag utöver praktik endast en _enda_ apl-uppgift kvar sedan är MamaH helt finito med denna utbildningen.
Så i mitten av maj är jag färdigutbildad!!

Vikten har dalat så jag nu ligger på -19 kg. Jag väntar & längtar efter 1 yckepycke kilo till för att få det där jekla -20..
Kilon hit å dit spelar eg inte så stor roll, men det är de stora nuffrorna som hägrar mentalt.
Har i övrigt 3 kg kvar tills jag tappat halva övervikten...vågar man hoppas på en målgång innan årets slut??

I övrigt har jag faktiskt tecknat ett gymkort för att komma igång med träningen på allvar once and for all.
Är inne på min 3e vecka nu & har so far mjukstartat med 3 styrketränngspass /v.
Tanken är väl att jag ska öka med något styrkepass till samt 1-2 yogapass /v.
Men tar det som sagt vackert till en början eftersom undertecknad lever på kaloriunderskott & blir snabbt trött, svag å yrslig.

Annars tror jag inte det har hänt så mycket här omkring.
Vi jobbar, äter, sover & tittar på tv.
Thatz about it.

It's me again..

Ännu en vecka har fortlöpt, denna kändes dock segare är segast.
Reason? Pollenallergi som rider våra kroppar trötta & orkeslösa (lägg där till min ft permanenta status iom operation så kanske ni får ett hum om hur aktiv jag orkar vara atm). 
Den föregående veckan hann jag få in min sista stora inlämning i akutsjukvård samt avklara 1a delprovet där. Det gick fint, bra betyg som alltid.
Denna veckan ska jag hinna avklara 1a inlämningen på sista kursen "Gymnasiearbetet"...det börjar dra ihop sig till ett slut för mina studier.
Hade det inte strulat sig med min paktik hade jag varit helt finito i maj. Menmen...det finns väl en anledning till detta strulet åxå antar jag. Spännande att se vad bara.

I övrigt fnular jag på vad jag vill bli när jag blir stor.
Hade siktet inställt på operationssjuksköterska eller barnmorska...men nu såg jag att de hade en utbildning på Universitetet i Växjö som egentligen hade passat mig bättre..nämligen musiklärare.
Jag gjorde ju antagningsprovet till musikhögskolan i Göteborg för att plugga till musiklärare redan 1998.
Jag klarade provet, men tog mig inte längre än till reserv.
Antagningsprovet i Växjö är lättare då det inte är en renodlad musikhögskolan...å vad det ser ut i mina ögon skulle jag nog fixa det antagningsprovet trots att det var 19 år sedan jag pluggade musik.
Fast å andra sidan lockar det inte extremt mycket att pendla fram å tillbaka till Växjö, 10 mil tør, varenda skoldag i 5 (?!?) år.
Får inte riktigt hop den logistiken i mitt huvud...MamaControllfreak blir helt kallsvettig av blotta tanken.
Den som lever får se.

En fin & bra skatteåterbäring lyckades både jag & mitt Mannagryn punga hem, så semesterkassan är säkrad.

Vad kan jag mer berätta om föregående vecka?
Jag nådde -16 kg sedan flytstart 17/1.
Var även hos återbesök hos dietisten 6 veckor efter operation.
Det såg mycket bra ut om man ser till mina siffror; Jag hade bl a på 6 veckor minskat 5,2% i fettprocent & 10 kg i fettmassa. Därutöver hade jag endast minskat 0,2 kg i fettfri massa vilket är mycket bra, detta innebär att vikten jag tappat enbart kommit från fett & inte förlorad muskelmassa.
Någon dag innan dietistmötet lyckades jag även lista ut att jag drabbats av laktosintolerans efter operationen. Detta är jag inte förtjust över då laktosprodukterna inte smakar något vidare & jag måste tillföra extra mjölkprodukter för att inte drabbas av kalciumbrist.

Mer då?
Var på bio med mina småtjejer i lördags.
Vi såg Skönheten & Odjuret, hade peppat för den filmen ända sedan vi hört att den var under inspelning.
Filmen var ruggigt bra & vi ville inte gå ut ur salongen när filmen var slut. Hade gärna sett den en gång till på ett bräde :))
Vi hade bokat in oss på den tidigaste föreställningen (11:45), vilken visades i en av de nya salongerna med endast 19 sittplatser.
Kul var att vi var helt ensamma inne i salongen & jag fick Tuvas tillåtelse att sjunga med i låtarna.

Igår visade termometern på +15°, men iom pollenseghet & frikkin sommartidsomställning pallade vi knappt lämna sängen igår *woups*

Sedan var det nog inte så himla mycket mer.
Ska iväg & veckohandla på Maxi om en stund. Ungefär så spännande & glamouröst as it gets ;)

Quick update

Tjena.
En liten snabb uppdatering bara;
Idag ställde jag mig på vågen (fast jag lovat mig att vänta till på måndag *woups* ).
Såg då till min stora lättnad att jag äntligen tappat det envisa kilot som jag velat bli av med ett bra tag nu.
På fredag är det 2 månader sedan jag påbörjade min flytperiod & nu visar vågen -15 kg.
Minuskilon hit & dit, men -10, -15, -20 osv känns som större milstolpar & tar därför större plats i hjärnan.
Jag har nu gått ned ca 1/3del av vikten till önskad målvikt *najs*
Nu siktar vi in oss på -20 & hoppas hinna avklara den innan majmånads slut.

Ett steg fram & tretton tillbaka

Ytterligare en vecka har fortlöpt.
Jag mår för tillfället inte något vidare alls.
Lever med ett ständigt illamående & en utomjordisk trötthet.
Misstänkte först näringsbrist, men är nu rätt övertygad om att det är min anemi som spökar.
Iom operationen där man kopplar bort 150 cm tunntarm (alltså lika mkt tarm som min längd typ), innebär detta att den kvarvarande tarmen inte kan ta upp lika mkt näring & kcal som innan.
Detta är ju bra i det avseendet att man tappar sin övervikt.
Men mindre bra om man sedan tidigare lider av bristsjukdomar.

((Här skulle jag kunna skriva en liten förklaring om vad anemi innebär & vilka symptom man drabbas av.
Men jag anser det töntigt när folk kopierar långa sjok ut Wikipedia eller skolböcker bara för att låta smartare än vad de egentligen är. Märks ju rätt snabbt att orden kommer från en annan källa än de själva.))

Summan av det hela är att jag (utöver Vita-mine Total som jag tar dagligen) tar mitt extra receptbelagda järntillskott för att öka mina järndepåer. Men jag kan inte ta den föreskrivna mängden då detta framkallar magkramper & illamående (som jag ju redan lider av).
Det enda järnpillret jag tar i nuläge framkallar magkramper i sin ensamhet, vilket medför att jag inte kan lämna min position liggandes i soffan eller sängen utan att behöva lida.
Detta dilemma plus att jag pga anemin är trött, orkeslös, muskelsvag med hjärndimma deluxe medför att skolarbetet blir lidande.
Men det ska nog lösa sig i slutändan...brukar få genomföra inlämningarna på ren envishet.

Viktnedgången vill inte heller lossna, så jag få dras med mina -14 fortfarande.
Men som jag sagt innan; någon gång måste det ju lossna.
Ska till dietisten & köra en ny bodyscanning nästa fredag *nervös*
Hoppas det är lite fett som försvunnit & inte bara muskler.

I övrigt inte mycket att förtälja.
Over&out

This & that

Tjoflöjt.
Så var ännu en vecka till ända.
Helgen kan ha varit den långsammaste & tråkigaste helgen i mannaminne.
Men jag gissar på att rastlösheten jag börjar känna dels beror på att energin är på väg tillbaka efter 7 veckors frånvarande & orkeslöshet.
Samt dels för att jag kört skolarbete i 170, haft en massa att kämpa mig igenom & nu endast står med 3 inlämningar & 1 prov kvar sedan är det finito. Inga deadlines som flåsar mig i nacken heller.
Ja det grå vädret tillför ju inte direkt med en wouppiekänsla heller.
Avslutade dock fredagen på ett ytterst mysigt sätt; strax innan 21 fick jag en värstingdump med efterföljande kräkattacker, frossa & kallsvettningar. Så vi la oss innan 21.30 (Micke skulle ändå upp tidigt & byta en STOR mängd lysrör på jobbet).
Så på lördagmorgon vaknade jag überpigg tidigt & avverkade därför en inlämning.
Resterande del av helgen har tillbringas ömsom liggandes i sängen spelandes mobilspel, liggande i soffan som tittapågubbe när Micke har spelat Disney Universe på Xboxet. Samt vid köksbordet för att försöka få i mig alla mina måltider.

Idag visade dock vågen första pluset på 7 veckor...hela 0,5 kg plus.
Men jag räds icke, klart att det måste bli ett pluspåslag någongång med hormoner som leker berg&dalbana i kroppen.
Känner jag mig själv rätt är det väl dessutom ägglossning nu, vilket kan resultera i vätskeansamlingar.
Det enda som suger är att jag hade hoppats på -15 kg till 1 månaders dagen efter Op. Men aja, vikt är bara en siffra & snart fortsätter nedgången.

Har ju haft grava problem att få i mig min ordinerade vätskekvot, brukar väl som mest bli 7 dl/dag. Vilket märks...JISSES vilken torr hud jag fått!!!!
Aaany how.
Det slog mig i lördags att jag kanske skulle testa om jag fick i mig Latte (som jag saknat så de föregående 7 veckorna). Det fungerade strålande & vips hade jag 4 dl på vätskekontot bara så där.
Då slog det mig att jag kanske skulle kolla om te fungerade lika fint.
Jajemen det gjorde det & jag hade därmed ökat intaget med ytterligare 5 dl!!
Hur trög får man vara när man inte undersöker om det är lättare att få i sig varm vätska när vatten inte fungerar??
Nåväl, nu vet jag det iaf.

Annars då?
Haft mitt betygssamtal berörande den avslutade kursen i Medicin2 idag.
Jag cashade in ytterligare ett A i medicin!!! *jaaaaay*

I övrigt inte så mycket att rapportera, förutom att mitt älskade Mannagryn fyller år på onsdag & Tja thats about it.

Peace out

Den stora operationen (långt inlägg)

Tänkte skriva lite om anledningen till att jag återupplivar mina gamla hallon.
Behöver ett forum för att ventilera mig i & med de stora förändringarna jag genomgår för tillfället.

Jag har i större delen av mitt vuxna liv kämpat med övervikt.
Rätt löjligt känner jag nu när jag ser på bilder där jag vet jag uppfattat mig som enorm & nu ser en normalviktig tjej på fotografierna.
Men det är sååå lätt att förvrida huvudet på unga tjejer & förse dem med tjockis-glasögon. Det börjar oftast hemmavid med en mamma som bantar sig igenom hela deras uppväxt, för att sedan gå över till kompisar, media & populärmagasin. Aldrig någonsin får man vara ifred, kroppshysterin hovrar över en jämt & ständigt. Men när det gått så långt att det fyller ens tankar 23h om dygnet har det gått för långt.

Min kropp har sedan jag började med preventivmedel protesterat vilt för varje p-medel jag testat.
Ppiller - gick upp ca 5-10 kg i vikt.
Minipiller - gick upp 20 kg i vikt inom loppet av 4 månader.
Inser här att nä, min kropp tål inte preventivmedel så jag skippar det.
Alla läkare & barnmorskor jag stöter på säger att jag pratar strunt; Preventivmedel ökar ingen vikt, det är du som är lat & glupsk (notis - jag har i princip aldrig känt hunger & är extremt liten i maten. Vilket sjukvården anser är en fettolögn).
Testade en massa dieter, inget funkade.
Lyckades efter 2a barnet äntligen mha strikt Atkinsdiet tappa 20 kg & nå en helt ok vikt. Denna vikten bibehåller jag tills jag blev gravid igen. Jag gick under de 2 första grav upp 9 kg vardera, den 3e grav gick jag upp 20 kg.
Men den övervikten lyckas jag även den nästan bemästra.
Sedan blir det separation & jag når återigen en ok målvikt.

Hösten 2011 sätter jag in en hormonspiral (av ngn märklig anledning) & då spårar vikten ur totalt.
Den bara ökar å ökar å ökar.
Det spelar ingen roll vad jag gör, eller hur jag gör. Jag kan inte tappa någon vikt, bara öka.
Måttet är rågat då jag efter  2 månaders strikt Mammafitness med styrketräning 6 ggr/v endast tappar 1 kg.
Går till läkaren & kräver hjälp.
Här visar det sig att jag inte bara har begynnande diabetes utan dessutom förhöjda blodfetter (& en takykardi visar det sig senare på sjukhuset senare åxå).

Läkaren skriver en remiss till en viktoperation som 1/9 går iväg till Obesitaskirurgen.
Under tiden jag väntar på att få komma & möta kirurgen ökar vikten än mer.
Den 22/12 är det dags för gruppmöte,  den 29/12 får jag mitt ja till operation av kirurgen. Han beslutar att jag 3 veckor innan operationen ska tappa 5% av min övervikt, vilket i mitt fall innebär 6 kg.
Detta är för mig uppstressande då jag bantat sönder kroppen & inte lyckats gå ner på egen hand
Den 17/1 påbörjar jag flytet inför operationen, i samband med flytstart blir jag superdålig. Landar värsta influensan, med en hosta from hell. På inskrivningssamtalet en vecka innan är sjuksköterskan osäker om jag ens kommer få operera mig pga hostan. Men på något vänster lyckas jag kurera mig så pass att operationen kan genomföras.
8/2 ska jag infinna mig på kirurgavdelningen på Kalmar länssjukhus kl 7.30 (att jag sedan hade könummer 6 & därmed inte skulle in på operation förrän kl 14-15 var väl en helt annan femma).
Jag & gänget som skulle infinna oss 7.30 på sjukhuset fick dock inte plats på kirurgavdelningen, så oss placerade man uppe på Ortopeden. Det var lite underhållande för sjukvårdspersonalen där hade ingen aning om hur man tog hand om viktopererade. Så vi var lite av ett exotiskt inslag uppe hos dem. Men snälla, vänliga, hjälpsamma & roliga var de.
Jag hade tagit med mig min laptop för att avklara första uppgiften i medicin2. Vad jag inte räknat med var hur hög & borta man blir av morfinet jag fick i förebyggande syfte inför operationen.
Det snurrade ordentligt i huvudet, men jag lyckades faktiskt plita ner nästan hela 1a delfrågan angående vätskebalansen.
Kommer in en sjuksköterska & ska anlägga en infart men hon ger upp innan hon ens försökt. Hon säger att det inte går att de får sätta infarten på operationen. Lika bra det för så ont har det aldrig gjort när jag fått dropp innan...klåpare!!
Sedan runt 12 kom de upp & sa att nu skulle vi iväg på operation.
Jag hajade till, men jag ska ju inte in förrän 14-15.
Nejnej,  du ska ner nu.
O_kej.
Plockar ihop dator, skolböckerna,  sladdar & mobil. Sedan knallar vi iväg till kirurgen.
Där blir jag sittande i max 30 innan jag får promenera in på operationssalen & klättra upp på britsen (vilken de spänner fast mig ordentligt i eftersom man vid gbp står upp under ingreppet. Detta för att alla tarmar & organ ska ligga på sina rätta ställen).
En trevlig op-sjuksköterska (det skulle jag kunna tänka mig bli när jag blir stor, det eller barnmorska) håller en syrgasmask över ansiktet på mig & de pressar ner extra syre i mina lungor. Får panik för det känns som om jag inte kan andas. Men strax därefter sover jag.
Det nästa jag minns är att jag ligger på uppvaket helt groggy & borta i huvudet.
Tror det tar 2-3 h innan jag ens vaknar till & landar i huvudet, då ringer jag hem & säger att jag lever. Micke undrar vad jag sysslat med eftersom intubationsslangen jag haft i halsen under operationen har fått mig helt hes & rosslig i halsen.
Efter jag pratat med honom får jag komma upp & gå.
Uppvakssköterskorna är även de trevliga & roliga & förser mig med våta skumgummiklubbor för jag är nu helt urtorkad i både mun & läppar.
De fixar även fram vaselin åt mig att smörja läpparna med åxå.

Tja sedan får jag komma upp på rummet där jag ringer lite samtal & sover än mer.
Går på toaletten & försöker få igång de funktionerna.
Dricker en massa men endast små sippar i taget. Är så bombens törstig känns som om jag aldrig kommer slippa ökenmunnen. 
Framåt natten är jag så pigg för jag sovit bort hela dagen/kvällen, men lyckas ändå ligga där & slumra.
Under hela tiden där på Ortopeden kommer det sjuksköterskor med jämna mellanrum för att mäta min puls, blodtryck & temp. Här börjar mina hjärtslag bli jämna igen.
På natten får jag ont i axeln, vilket man kan få efter sådana där operationer iom att de blåser upp bukhålan med koldioxid för att få mer yta för att operera samt se organen lättare. När denna lämnar kroppen kan det som sagt värka i axeln.
Hade förberett & tagit med mig en elektrisk värmedyna & lyckades på så sätt häva värken.
I övrigt kändes smärtan från operationsområdet mest som en tung träningsvärkskänsla. Detta medför att jag i princip inte behövde något värkstillande öht. Tar endast panodil de första 2-3 dagarna.

Dagen efter fick jag åka hem.
Allt har därefter gått bra bortsett från att jag varit ständigt illamående.
De 2 första veckorna efter operationen fick jag endast äta flytande föda. Det enda som funkade för mig var naturell yoghurt & miniyoggi, övriga flytande födoämnen kväljdes jag av.
De 2 nästkommande veckorna var det mosmat som gällde, mådde nästan lika illa där (eller mår, är mitt inne i v2 nu).
Men det är mer jag kan äta nu iaf.
Vatten funkar inte att dricka för det stockar sig i halsen på mig.  Måste spä ut den med lite funlight för att få ner det.

Då man är opererad kan man drabbas av ett fenomen som kallas dumpning. Detta kan ske om man äter mat som är för fet, stark, söt, salt eller om man äter för fört exempelvis.
Somliga dumpar inget, andra hela tiden & vad man dumpar på är individuellt.
Jag påbörjade min dumpningskarriär redan 1a dagen, fick sömndumpar av vattnet.
Nu blir jag antingen trött, illamående eller får magkramp vid dumpning. Den värsta dumpen abslutades inne på toaletten med niagarafallen från alla håll & kanter *najs*

Operationen har även medfört att jag pga näringsbristen känner mig så slö, hjärndimmig, trög & orkeslös.
Eftersom jag ff har rätt stora problem att få i mig vätska & näring går tillfrisknande långsamt & jag har än ingen energi till att motionera vilket jag måste göra enligt ordination.
Så för tillfället älskar jag inte denna operationen särskilt mycket.
Men det blir säkert bättre strax (I hope).

Vikten då?
Från flytstart 17/1 till Op 8/2  -8 kg
Från Op till dagens datum -5 kg
Alltså totalt -13 kg so far.
Hittills går viktnedgången lugnt vilket är bra eftersom långsam viktnedgång medför att huden hinner med att dra ihop sig åxå.

Det var nog allt jag hade att säga om detta idag.
Räkna med mer gnäll om detta från mig framöver *hehehe*

Ha en trevlig helg! :))

Long time no see...

Tjena.
Nu är det snart 5 år (?!?) sedan jag visade upp min fina nuna här inne.
Myyyycket har hunnit hända sedan jag skrev sist 1/5-12....& samtidig är mycket sameold sameold.

Tänkte köra en snabb uppdatering & försöka pricka in de största händelserna under de 5 senaste åren;

Juni 2012 opererar jag vänsterfoten för att få bukt på min hallux rigidus, det gör ont till en början. Men nu är foten helt återställd & jag ångrar inte operationen en sekund!

Midsommarafton 2012 förlovar jag & Micke oss.

3 juni 2013 föds vår son Hugo & han tar oss med storm.
Denna lilla kille är så envis, charmig, intensiv, rolig & samtliga storasyskons favorit.
Tyst är han aldrig heller...den lilla munnen går iiii ett från att han vaknar på morgonen till dess han lägger sig på kvällen (& ibland även när han sover).

5 augusti 2013 får min pappa 2 hjärtinfarkter & lämnar jordelivet, endast 63 år gammal. Han lämnade ett stort tomrum när han försvann & det är fortfarande 3,5 år senare svårt att förstå att han aldrig kommer tillbaka.

September 2013 flyttar äntligen underbaring från fukkin jävla Kukebo & hem till oss for good. Men sig tar han Melissa i bagaget.
Japp detta innebär att jag fick klara mig själv med nyföding i 3 månader med papsen på annan ort. Vilket var lite kämpigt då Hugo var en kolikgosse utan dess like & ingen av oss hade tidigare  (trots 3 barn var i bagaget) stött på en kolikbebis innan. Det var långa nätter & lite sömn, Hugurth ville bara sova i våra armar. Det hela lugnade dock ner sig något när vi köpte en babygunga, vilken han alltid somnade gott i .

Melissa hade tidigare inga bra skolupplevelser & jag var först övertygad om att barnet var dyslektiker då hon knappt kunde läsa eller skriva än mindre räkna då hon skulle börja 2a klass.
Men efter att ha kämpat många timmar vid köksbordet, började både läsning & skrivning lösa sig. Matten var kämpigare, jag fick sitta & boosta henne. Hon hade så många gånger fått höra att hon var trög & dum i huvudet att hon trodde på det. Men efter många förtvivlade tårar lossnade även matten & hon gick från att vara sist i matteboken till att nu i 5an ligga bland de främsta i matteboken.
Tänk vad lite boost & självförtroende kan göra

19 juli 2014 gifte vi oss i Kalmar slottskyrka, det var en fin & solig sommardag. Tema för bröllopet var "havet & skärgården" & hela utförandet blev väldigt lyckat. Vi gjorde allt från dekorationer, programblad, inbjudningskort, mat, blommor, younameit själva & hela kalaset landade på blygsamma 12000:- (inklusive allt....jag är ett budgetproffs ut i fingerspetsarna).
Pengar som vi dessutom fick tillbaka i bröllopspresent.*kaTjinggg*
Nog om detta.

29 februari 2016 påbörjade jag min utbildning i vård & omsorg för att bli Undersköterska. Det var bitvis lite motigt att plugga heltid, jobba på 40%, ta hand om hem & 5 barn. Men envis som jag är löste jag det...eller löser det, utbildningen är inte riktigt klar än. Jag hade nästintill full närvaro i skolan, lämnade alltid in uppgifterna först eller bland de första. Kammade i de 8 ämnena vi hittills läst i skolan hem lika många A'n som B'n.
Nu har jag gått över till distansstudier i den inriktningen jag valt för kursen - läser sjukvårdsinriktningen.
Distansstudier är svårare då jag lär mig bäst under föreläsningar, men innan denna veckas slut har jag plöjt mig igenom 3 av de 4 distanskurserna som ingår i inriktningen (jag har spurtat & läst in 2 av kurserna i förväg).
Hade jag gått på praktik enligt planerna nu i april hade jag blivit klar med utbildningen i maj, ist för oktober som planen var lagd.
Dock blev jag tvungen att tacka nej till praktikplatsen jag erbjöds då jag ansåg att jag inte gavs samma förutsättningar som resten av gänget som läser inriktningen. Jag blev placerad på sluten palliativ avdelning, där satt jag ner foten & sa nej tack. De andra fick praktikplatser så som akuten, medicin, kirurgen, öron/näsa/hals, ortopeden...till deras avdelningar kommer folk för att bli friska. Till min avdelning kommer folk för att dö.
Mitt psyke hade inte pallat med att gå i dödens korridorer i 4-5 veckor.
Därför blir min praktik framskjuten till i höst istället.
Under tiden får jag väl jobba donk (där jag numer efter 16 år blivit en inventarie ).
Men först tänkte jag se om denna mamsen under april & maj kan klara av den där jäkla matteB once&4all för att kunna komma in på sjuksköterskeprogrammet till hösten eller våren.

Utöver allt detta har inte så mkt hänt, förutom att jag genomgått en operation nu i februari. Men mer om den i nästa inlägg..