Tänkte skriva lite om anledningen till att jag återupplivar mina gamla hallon.
Behöver ett forum för att ventilera mig i & med de stora förändringarna jag genomgår för tillfället.
Jag har i större delen av mitt vuxna liv kämpat med övervikt.
Rätt löjligt känner jag nu när jag ser på bilder där jag vet jag uppfattat mig som enorm & nu ser en normalviktig tjej på fotografierna.
Men det är sååå lätt att förvrida huvudet på unga tjejer & förse dem med tjockis-glasögon. Det börjar oftast hemmavid med en mamma som bantar sig igenom hela deras uppväxt, för att sedan gå över till kompisar, media & populärmagasin. Aldrig någonsin får man vara ifred, kroppshysterin hovrar över en jämt & ständigt. Men när det gått så långt att det fyller ens tankar 23h om dygnet har det gått för långt.
Min kropp har sedan jag började med preventivmedel protesterat vilt för varje p-medel jag testat.
Ppiller - gick upp ca 5-10 kg i vikt.
Minipiller - gick upp 20 kg i vikt inom loppet av 4 månader.
Inser här att nä, min kropp tål inte preventivmedel så jag skippar det.
Alla läkare & barnmorskor jag stöter på säger att jag pratar strunt; Preventivmedel ökar ingen vikt, det är du som är lat & glupsk (notis - jag har i princip aldrig känt hunger & är extremt liten i maten. Vilket sjukvården anser är en fettolögn).
Testade en massa dieter, inget funkade.
Lyckades efter 2a barnet äntligen mha strikt Atkinsdiet tappa 20 kg & nå en helt ok vikt. Denna vikten bibehåller jag tills jag blev gravid igen. Jag gick under de 2 första grav upp 9 kg vardera, den 3e grav gick jag upp 20 kg.
Men den övervikten lyckas jag även den nästan bemästra.
Sedan blir det separation & jag når återigen en ok målvikt.
Hösten 2011 sätter jag in en hormonspiral (av ngn märklig anledning) & då spårar vikten ur totalt.
Den bara ökar å ökar å ökar.
Det spelar ingen roll vad jag gör, eller hur jag gör. Jag kan inte tappa någon vikt, bara öka.
Måttet är rågat då jag efter 2 månaders strikt Mammafitness med styrketräning 6 ggr/v endast tappar 1 kg.
Går till läkaren & kräver hjälp.
Här visar det sig att jag inte bara har begynnande diabetes utan dessutom förhöjda blodfetter (& en takykardi visar det sig senare på sjukhuset senare åxå).
Läkaren skriver en remiss till en viktoperation som 1/9 går iväg till Obesitaskirurgen.
Under tiden jag väntar på att få komma & möta kirurgen ökar vikten än mer.
Den 22/12 är det dags för gruppmöte, den 29/12 får jag mitt ja till operation av kirurgen. Han beslutar att jag 3 veckor innan operationen ska tappa 5% av min övervikt, vilket i mitt fall innebär 6 kg.
Detta är för mig uppstressande då jag bantat sönder kroppen & inte lyckats gå ner på egen hand
Den 17/1 påbörjar jag flytet inför operationen, i samband med flytstart blir jag superdålig. Landar värsta influensan, med en hosta from hell. På inskrivningssamtalet en vecka innan är sjuksköterskan osäker om jag ens kommer få operera mig pga hostan. Men på något vänster lyckas jag kurera mig så pass att operationen kan genomföras.
8/2 ska jag infinna mig på kirurgavdelningen på Kalmar länssjukhus kl 7.30 (att jag sedan hade könummer 6 & därmed inte skulle in på operation förrän kl 14-15 var väl en helt annan femma).
Jag & gänget som skulle infinna oss 7.30 på sjukhuset fick dock inte plats på kirurgavdelningen, så oss placerade man uppe på Ortopeden. Det var lite underhållande för sjukvårdspersonalen där hade ingen aning om hur man tog hand om viktopererade. Så vi var lite av ett exotiskt inslag uppe hos dem. Men snälla, vänliga, hjälpsamma & roliga var de.
Jag hade tagit med mig min laptop för att avklara första uppgiften i medicin2. Vad jag inte räknat med var hur hög & borta man blir av morfinet jag fick i förebyggande syfte inför operationen.
Det snurrade ordentligt i huvudet, men jag lyckades faktiskt plita ner nästan hela 1a delfrågan angående vätskebalansen.
Kommer in en sjuksköterska & ska anlägga en infart men hon ger upp innan hon ens försökt. Hon säger att det inte går att de får sätta infarten på operationen. Lika bra det för så ont har det aldrig gjort när jag fått dropp innan...klåpare!!
Sedan runt 12 kom de upp & sa att nu skulle vi iväg på operation.
Jag hajade till, men jag ska ju inte in förrän 14-15.
Nejnej, du ska ner nu.
O_kej.
Plockar ihop dator, skolböckerna, sladdar & mobil. Sedan knallar vi iväg till kirurgen.
Där blir jag sittande i max 30 innan jag får promenera in på operationssalen & klättra upp på britsen (vilken de spänner fast mig ordentligt i eftersom man vid gbp står upp under ingreppet. Detta för att alla tarmar & organ ska ligga på sina rätta ställen).
En trevlig op-sjuksköterska (det skulle jag kunna tänka mig bli när jag blir stor, det eller barnmorska) håller en syrgasmask över ansiktet på mig & de pressar ner extra syre i mina lungor. Får panik för det känns som om jag inte kan andas. Men strax därefter sover jag.
Det nästa jag minns är att jag ligger på uppvaket helt groggy & borta i huvudet.
Tror det tar 2-3 h innan jag ens vaknar till & landar i huvudet, då ringer jag hem & säger att jag lever. Micke undrar vad jag sysslat med eftersom intubationsslangen jag haft i halsen under operationen har fått mig helt hes & rosslig i halsen.
Efter jag pratat med honom får jag komma upp & gå.
Uppvakssköterskorna är även de trevliga & roliga & förser mig med våta skumgummiklubbor för jag är nu helt urtorkad i både mun & läppar.
De fixar även fram vaselin åt mig att smörja läpparna med åxå.
Tja sedan får jag komma upp på rummet där jag ringer lite samtal & sover än mer.
Går på toaletten & försöker få igång de funktionerna.
Dricker en massa men endast små sippar i taget. Är så bombens törstig känns som om jag aldrig kommer slippa ökenmunnen.
Framåt natten är jag så pigg för jag sovit bort hela dagen/kvällen, men lyckas ändå ligga där & slumra.
Under hela tiden där på Ortopeden kommer det sjuksköterskor med jämna mellanrum för att mäta min puls, blodtryck & temp. Här börjar mina hjärtslag bli jämna igen.
På natten får jag ont i axeln, vilket man kan få efter sådana där operationer iom att de blåser upp bukhålan med koldioxid för att få mer yta för att operera samt se organen lättare. När denna lämnar kroppen kan det som sagt värka i axeln.
Hade förberett & tagit med mig en elektrisk värmedyna & lyckades på så sätt häva värken.
I övrigt kändes smärtan från operationsområdet mest som en tung träningsvärkskänsla. Detta medför att jag i princip inte behövde något värkstillande öht. Tar endast panodil de första 2-3 dagarna.
Dagen efter fick jag åka hem.
Allt har därefter gått bra bortsett från att jag varit ständigt illamående.
De 2 första veckorna efter operationen fick jag endast äta flytande föda. Det enda som funkade för mig var naturell yoghurt & miniyoggi, övriga flytande födoämnen kväljdes jag av.
De 2 nästkommande veckorna var det mosmat som gällde, mådde nästan lika illa där (eller mår, är mitt inne i v2 nu).
Men det är mer jag kan äta nu iaf.
Vatten funkar inte att dricka för det stockar sig i halsen på mig. Måste spä ut den med lite funlight för att få ner det.
Då man är opererad kan man drabbas av ett fenomen som kallas dumpning. Detta kan ske om man äter mat som är för fet, stark, söt, salt eller om man äter för fört exempelvis.
Somliga dumpar inget, andra hela tiden & vad man dumpar på är individuellt.
Jag påbörjade min dumpningskarriär redan 1a dagen, fick sömndumpar av vattnet.
Nu blir jag antingen trött, illamående eller får magkramp vid dumpning. Den värsta dumpen abslutades inne på toaletten med niagarafallen från alla håll & kanter *najs*
Operationen har även medfört att jag pga näringsbristen känner mig så slö, hjärndimmig, trög & orkeslös.
Eftersom jag ff har rätt stora problem att få i mig vätska & näring går tillfrisknande långsamt & jag har än ingen energi till att motionera vilket jag måste göra enligt ordination.
Så för tillfället älskar jag inte denna operationen särskilt mycket.
Men det blir säkert bättre strax (I hope).
Vikten då?
Från flytstart 17/1 till Op 8/2 -8 kg
Från Op till dagens datum -5 kg
Alltså totalt -13 kg so far.
Hittills går viktnedgången lugnt vilket är bra eftersom långsam viktnedgång medför att huden hinner med att dra ihop sig åxå.
Det var nog allt jag hade att säga om detta idag.
Räkna med mer gnäll om detta från mig framöver *hehehe*
Ha en trevlig helg! :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar