Daniel är den av mina syskon som hela tiden har lyssnat på sitt hjärta & följt sina drömmar.
Kan då & då avundas honom att han får jobba med sånt han verkligen brinner för.
Jag har jämt varit så ordningsam & ordentlig, skulle aldrig kunna säga upp mig från jobbet för att jag vantrivs.
Daniel jobbar f.t. på tv-bolag i Amsterdam där han bor med sin söta & supertrevliga journaliststuderande flickvän Laura. Han lämnade alltså tryggheten, land, jobb, drog iväg & bosatte sig i Holland. Han får jämt vara med om sådana sjukt häftiga grejer, var t ex förra månaden iväg med sitt band på turné i Kina. Har tidigare även blivit erbjuden att uppträda på varieté när han bodde i Göteborg.
När vi växte upp var jag den största scenknarkaren & musikern av samtliga syskonen Öhman. Sjöng flera gånger i veckan, tillhörde showgrupper, teatersällskap, dansgrupper. Alla trodde hela tiden att jag skulle sluta mina dagar på scenen...men så blev det ju uppenbarligen inte.
Daniel & jag jobbade sommaren -93 (har jag för mig) på Ölands djurparks cirkus (vår pappa jobbade över 20 år på djurparken, har varit med & byggt upp stället. Är dessutom kanske en av Sveriges största cirkusnördar, men även f.d. fakir/trollkarl/varietéarbetare. Så cirkusen var liksom hans bebis & ett av hans ansvarsområden på parken).
Aaaaanyway, vi hade väl uppträtt på cirkusen även tidigare år. Men detta året producerades vårt illusionistnummer, ett riktigt bra nummer om jag får skryta! Detta året var det bl a även med en rysk akrobatclown, Milan, som tog Daniel under sina vingar & lärde honom den ädla balanseringskonsten rola-rola. Daniel var ju gammal gymnast så det var väl ingen direkt konst för honom att ta sig an den nya kunskapen. Efter detta blev väl Daniel såååå jäkla uppmärksammad, rikskändis, iväg ut i europa & uppträdde på cirkusfestival . Han gled in & tog över mitt scenberoende. Eller nja det gjorde han ju inte...men mitt hamnade i skymundan. I samma veva började han intressera sig för musik, började spela både trummor & elbas....senare på gymnasiet blev han även en jävel på klassisk gitarr. Så den lilla räkan tog över min musikerplats i familjen med....vill bara klargöra att jag fortfarande dock är den som bemästrar sången bäst av samtliga syskonen & att jag är den enda av oss som klarat inträdesprovet till musikhögskolan (tog mig däremot bara till reservplats 4...så jag kom inte in ändå :-/ )
Nu låter jag bitter på min lillebror, det är jag inte. Han är fortfarande söt....fast han börjar se ut som en farbror. Minns än idag hur jag kunde säga till honom att han var ful bara för han var så söt när han blev ledsen & började gråta *moaaaaaahahahaha*
Hur många gånger har jag inte räddat honom då? Den gången han kom på genidraget att värma sig på en hårtork innanför tröja....som brände fast i huden. Snyggt brännmärke fick han :)
Eller gången då pojken fastnade med snorren i den vassa klämman i ringpärmen *skrattar*
Vi har ju även slagits otaliga gånger så att hårtussarna flög, kan däremot inte minnas att han någon gång vunnit över mig i ett slagsmål. Det är 3½ års åldersskillnad på oss....men pojkar växer (fast Daniel fick förvisso lov att använda receptbelagda tillväxthormoner för att sluta på ok längd). Jag är ju minst i familjen, stoltserar på mina 152 cm...mamma är någon centimeter längre. Vill bara klargöra att jag aldrig lidit av min ringa längd...skulle ju inte varit jag annars.
Ska väl runda av nonsensinlägget om min lillebror. Finns mycket mer att säga om denna Michael Jackson-älskande individen, men det kan räcka här. Vill slutligen bara tillägga att jag även uppfostrat honom när det kommer till faiblessen för 80tals- & tjejfilmer. Vi delar även kärleken till 90-talspopen, sätt på Jumper, Wannadies, Brainpool, Pontus & Amerikanarna & vi blir helt glansiga i ögonen....min bror & jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar