I måndags efter jobbet ringde Kottefar & talar om att Theoponken måste till akuten för att han fått enorma utslag & för att han svimmat & förlorat medvetandet ute i köket när han skulle hämta vatten.
Så jag sparkade på mig skorna & ilar bort till dem för att följa med till sjukhuset.
Jag beslutar att vi ska bege oss till barnakuten, & så får det bli.
Väl där inne tar de en massa prover & test. Hittar inget fel.
Han blir för en kort stund okontaktbar där inne med, så de beslutar sig för att hålla honom kvar för bevakning under natten, jag sover kvar med honom.
Under natten kommer utslagen tillbaka (utslag stora som vuxna knytnävar), de kliar enormt & trots att han får både Tavegyl & Kortison för att lindra klådan tar det lång tid för honom att komma till ro & somna.
Framåt ottan somnar han av ren utmattning.
Framåt halvnio-hugget kommer Kottefar & löser av mig så jag får knalla bort till Hamburgerland & jobba. Efter jobbet får jag veta att eftersom utslagen är tillbaka får han sova kvar en natt till, får i uppdrag att hämta hans systrar. Sedan hem & packa lite kläder & filmer åt lilleman.
Tillbaka till sjukhus för en ny övernattning, denna kväll somnar han dock runt 20:00 & sover nästintill oavkortat natten igenom.
På morgonen blev jag åter avlöst & fick ila bort till jobbet (långpass).
Tja, sedan blev Theo utskriven & jag beslöt mig för att slå mig ner på tåget efter jobbet & åka upp till Honey & flickorna. Så här sitter jag nu, fortfarande slutkörd i huvudet efter så mycket förlorad sömn. Men nu är jag ju ledig fram till lördag e.m...ett par dagar ute i buschen ska nog göra mig gott.
(& sonen är nu nästintill kurerad, fick enligt Kottrapporten veta att han i natt sov 13 timmar i sträck!)
 |
| Belönades med Ninjago efter provtagning, ynklig men nöjd |
 |
| Kollar EKG, allt såg fint ut! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar