Om & om & om igen...

Kära blogg, ursäkta min långa frånvaro.
Har haft ett så kaosartat tid, allt det invanda har slitits upp vid rötterna & det är dags att starta om från början.
All by my self (med uppbackning av di små).
Känns inte alls skrämmande, välkomnar förändringen med öppna armar.
Efter jul börjar projekt packa ner ner alla tillhörigheter & för sista gången städa bort det som en gång var vi. I slutet av januari låser jag dörren till huset vi köpte tillsammans, där vi skulle bo med våra barn resten av vårt liv.
Ibland blir inte livet som man tänkt sig.
Men jag känner mig för första gången på evigheter inte tyngd utan fjäderlätt i själ & hjärta.
Vad har livet att erbjuda mig? Ska det bli många nya erfarenheter eller kommer jag finna min verkliga livskamrat fort?
Något jag vet är att jag är sjukt nyfiken & peppad för mitt nya äventyr.
Har även börjat inse att jag inte alls är så ful & värdelös som jag trott (efter ett par vändor på krogen då jag blivit visad uppskattning från totala främlingar), ge mig ett par månader till kanske jag t.o.m. kan se mig själv som vacker.

Så mycket starkare utan dig,
jag är jag,
jag duger,
& jag är UNDERBAR!